6

Soltar, vålnadsbestet

Även med sin vagn krossad stannar han inte. Ridande på mörkret som vandrar genom fästet, drivande det som ett vilddjur, omges Soltar av ett agg som är desto djupare för det stål han förlorat. Hans ursäkt, att allt var ett offer för Valencia, kvarstår nu som ingenting annat än sjudande raseri.